Det är en ovana jag har, en ovana som får mig att klara av vardagen. Den får mig att överleva. Jag säger lögner till mig själv, för mig själv att tro att allting är bra, att jag är lycklig, och att det jag vill kommer hända. Jag tror på mig själv. Det jag går omkring om säger till mig själv, jag blir säker på att dom sakerna stämmer. Sen när jag väl kommer på att det bara är enkla lögner blir jag så sjukt deprimerad. Och där har vi problemet.
Jag är verkligen skitledsen just nu. Jag har ingen direkt anledning att vara det, men jag känner mig hopplös. Alla saker jag har inbillat mig, fanns inte där på riktigt det var bara mina dumma fantasier som ljög för mig igen. Jag kan inte sluta lite på mig själv. Jag måste lita på att jag vet vad jag gör. Men jag måste göra något åt saken också, det måste finnas ett sätt att jag kan fixa det här, jag kan inte få allting särverat längre. Gud jag håller på att bli galen..
Bra.. Då är jag på rätt väg...