Något som får mig att börja gråta?


Den här frågan är svår. Det har hänt så mycket i mitt liv, har jag gråtit så mycket att det inte är särskillt mycket som gör att jag gråter längre. Jag har blivit en starkare person helt enkelt, jag tål mer.

Jag gråter aldrig om jag slår mig, jag svär mest, och skriker. Mest av ilska. Men jag börjar nästan alltid gråta när jag blir riktigt, riktigt arg! Jag blir så arg att tillslut kommer tårarna och det är så sjukt frustrerande, för när man är arg, vill man ju inte verka som en mes som börjar grina liksom.

En annan gång när jag gråter är när någon annan i närheten gråter. Tårar smittar av sig på mig. Det är en grej, jag är aldrig den första som börjar gråta till en sorglig film eller på skolavslutningarna, utan jag är bara skitledsen och sen när någon gråtande person kommer fram och kramar mig då börjar jag också gråta.
Och visst, jag har svårt att börja gråta, men jag har MINST lika svårt att sluta. Problem.

Men förövrigt är jag nog en ganska glad person!

Bara för att ni ska få en bild på mig när jag GRÅTER, (sånna finns det inte gott om) , så bjuder jag på dom här underbart charmiga bilderna på mig och Lina efter sexornas lunch (vi gick i 6an för dom är är lite tröga). Då. Grät. Jag.




Jag har tur som inte gråter ofta.. Det är ju ingen vacker syn precis. Jag minns att Tilda tröttnade på oss efter ett tag, och det visade hon genom att hälla vatten på oss (?) så det är därför vi har papper på oss..